pil besök
logo bruphoto besöker
 

Sida 2 av 4
Bild 6 - 15 (av 28)
Rapport från ett nyanlagt strövområde
Fredag 4 november 2005

Bilder till avsnittet

Gallrad skog
Bild 6

Vägen igenom
Bild 7

Skogen till höger
Bild 8

På motsatt sida av vägen ligger en lite äldre lövskog. Den är ofta vattensjuk och så är fallet även idag om än i något mindre omfattning. Tidigare var den snårig och tät med mycket buskar sly, men nu har den röjts så man kan se granskogen bakom (bild 6). Detta ser måhända snyggt ut men är, som jag nämnde tidigare, beklagligt då skogsfåglarna behöver en tät skog som ger skydd mot predatorer (rovfåglar). Lite märkligt att de ansvariga inte verkar känna till detta. Visserligen kan man hävda att en röjd skog gynnar rovfåglarna som ju kan ha det lite svårt att hitta föda, men flyr skogsfåglarna lär rovfåglarna följa efter.

Efter första sidostigen växer några höga bokar. Deras kronor sprakar i vackra höstfärger. Näst lönnen är nog boken, och i viss mån även björken, det träd som oftast har de starkaste färgerna om hösten. Marken, och vägen, under dem är täckt av rödbruna nedfallna löv (bild 7). Det ser vackert ut och de våta löven tar helt bort det tråkiga knastrandet från gruset. Detta brukar å andra sidan inte höras särskilt mycket då bruset från motorvägen (E6) oftast förtar de flesta ljud.

Skogen på höger sida verkar lite röjd (bild 8), men på vänster sida ser det ut som det brukar. Träden här är unga och växer tämligen tätt. Man kan bara hoppas att denna skog liksom resten av området inte blir hemsökt av kommunens röjarlag.

Jag fortsätter vägen fram och möter några människor. Det är ovanligt många här med tanke på att det dels är fredag och dels är tidigt på eftermiddagen. Kanske är många lockade av att se det "nya" strövområdet som det har talats och skrivits så mycket om. Vädret är heller inte det bästa. Fast det kunde ju i och för sig ha varit värre.

bar
Bilder till avsnittet

Vägen svänger
Bild 9

Resten av vägen
Bild 10

Trafik på motorvägen
Bild 11

En bit längre fram svänger vägen. Det är faktiskt den enda egentliga sväng vägen gör. Även här växer bokar och vägen är täckt av en mjuk matta av boklöv (bild 9). Normalt fäller inte boken sina löv förrän under vårvintern, men dagar med kraftig vind kan påskynda detta. Det är vackert med de färgsprakande bokkronorna och den varmt rödbruna mattan av löv på marken. En sidostig går upp till vänster. Det var tidigare en stig mest frekventerad av ryttare. Nu har den breddats lite och belagts med grus. Ridning är tillåtet, men idag syns inga hästar till.

Efter svängen går vägen närmast spikrakt (bild 10). Här är skogen, på ömse sidor, en blandning av olika sorters lövträd. Det finns till och med någon enstaka ung lönn. Dessbättre har inte röjarna gett sig på slyet med sina motorsågar här. Inte än, åtminstone. Låt oss hoppas att de har vett att låta bli. Det var ju inte en park herr Bruce donerade sina pengar till. Medan jag vandrar här kan jag inte låta bli att fundera över vad han skulle anse om kommunens val av område, i synnerhet som en industrijärnväg är planerad att dras genom någon del av området.

Vägen mynnar ut i en T-korsning. Åt höger kommer man under motorvägen och fram till Vasatorp via en trång och oftast mycket fuktig tunnel. Långtradarna dundrar förbi (bild 11) och bruset (oljudet) från motorvägen är lika påtagligt som störande. Det talades tidigare väldigt mycket om att bullervallar skulle läggas upp för att dämpa trafik(o)ljudet från såväl motorvägen som Långebergavägen. Vid den senare finns vallar, men hur det är ställt med dylika vid motorvägen kan man undra.

Jag har passerat genom tunneln under motorvägen några gånger, men idag väljer jag att vika av åt motsatt håll ut till fälten intill. Kanske kan jag få se några sträckande ormvråkar, eller rentav en glada.

bar
Bilder till avsnittet

En del av skogen
Bild 12

Vägen över fälten
Bild 13

Jag går ut till fälten och beslutar ta en liten paus där. Några ormvråkar syns inte till och heller ingen glada. Vädret har förbättrats lite. Solen lyser svagt igenom molnen och strimmor av blekblå himmel syns. Det ger lite hopp om att det utlovade regnet kanske senare än det är sagt. Jag tar ett foto av fältet och skogen bortom (bild 12). Det gröna gräset på fältet utgör en ganska skarp kontrast mot skogens visserligen vackra men nu ganska mörka höstfärger. De flesta träd har ännu merparten av löven kvar, men några sträcker sina mer eller mindre kala kronor mot himlen.

Hösten är för ögat en vacker årstid med många härliga färger, men för örat har den inte mycket att erbjuda. De enda fåglar man kan få höra sjunga är rödhake och gärdsmyg, när de är på det humöret. I övrigt får man hålla till godo med diverse lockläten och flyktläten från förbipasserande fågelflockar. Tystnaden är ganska påtaglig just här där man på vår och försommar kan vara så mycket fågelsång att den nästan överröstar bruset från motorvägen.

Jag låter blicken sakta glida över fälten. Vägen över fälten (bild 13) ligger öde. Endast några spår av en hästs hovar vittnar om att någon nyligen använt den. Marken höjer sig så man inte kan se slutet av vägen, men man kan skymta ekskogen på västra sidan om Långebergavägen. De höga trädens kronor sticker upp en bit.

bar
Bilder till avsnittet

Ekblad
Bild 14

Lönnlöv
Bild 15

Jag röker en cigg och medan jag gör det faller min blick på de fallna löven på marken vid vägen. Ett av dem, ett brunt eklöv, är täckt av små och större vattendroppar som lyser i det tilltagande ljuset (bild 14). Jag beslutar att försöka mig på att ta en bild av det, men jag får gå ner på knä för att göra det. För säkerhets skull tar jag två bilder på lite olika avstånd. Det finns droppar även på andra löv, men inte så många som på detta.

Efter att ha hängt på mig kameran och rökt upp ciggaretten avslutar jag min paus och börjar gå tillbaka den väg jag kom ifrån. Min tanke är att gå bort till den lilla sidostigen efter svängen och fortsätta bort till enefäladen för vidare vandring i området på andra sidan Långebergavägen. Även där ska man nämligen ha gjort det mer tillgängligt.

Innan jag når fram till sidostigen passerar jag ett par unga lönnar med lysande gula och orange blad. Flera av dem har fallit av och ligger på vägen. Trots att ljuset inte är det bästa här kan jag inte låta bli att ta ett foto av ett gult lönnlöv som ligger på marken (bild 15). Det verkar ha fallit av ganska nyligen och ännu inte blivit trampat av någon besökare. Jag ser även löv av björk och bok. Alla ska de med tiden multna och bli till jord och näring åt allt växande. Naturen vet att a vara på resurserna. Här har vi människor mycket att lära.

pilUpp

bar
« Föregående sida |  Nästa sida »

Copyright © Brunkman Photography - All rights reserved!